lördag 23 september 2017

En bok man tinderar att swajpa

Isabelle Ståhl
Just nu är jag här 
2017



När jag läser Isabelle Ståhl omtalade roman Just nu är jag här tänker jag på begreppet hyperrealitet som myntades av den franske sociologen Jean Baudrillard. Han menade att vi lever i ett samhälle där med modeller av en verklighet utan någon reell grund; en hyperrealitet produceras, och det är i den hyperrealiteten vi lever. Det vill säga, den fantasi vi skapar är mer verklig än den faktiska världen vi lever i. Elise, som är 20-nånting, pluggar på universitet och raggar upp killar på Tinder, lever i någon slags hyperrealitet; hon känner likgiltighet inför nuet och lever istället genom bilder, på Tinder och Facebook. När hon blir kär i kursaren Victor är det via dessa bilder hon första åtrår honom, medan den verkliga versionen av honom förblir en besvikelse. Elise förundras över att Victor verkligen lever, att han finns, medan hon själv befinner sig vid sidan av livet, viktlös och ihålig. Ståhls roman är som mest intressant i detta förhållande, inte förhållandet mellan Elise och Viktor, utan den distans som råder mellan deras sätt att uppleva verkligheten. 

Just nu är jag här har kallats den första Tinder-romanen, och Ståhl gör förvisso en hel del för att skriva in boken i sin samtid: redan efter ett par sidor har hon klämt i så många krystade referenser om människan anno 2017 att det blir parodiskt. Eftersom hon i övrigt verkar ha så gott handlag med skrivandet undrar jag nästan inte om det är medvetet parodiskt, en smart blinkning till hyperrealiteten. Men Just nu är jag här säger inte så mycket om Tinder, eller den typ av varufiering av människor som just denna app fått symbolisera. Samtiden blir endast en kuliss framför vilken en deprimerad ung person försöker navigera genom livet. Trots det uppskattar jag boken någonstans träffar rätt i skildringen av en parrelation mellan två människor som inte förstår varandra, eller tiden de lever i. Det nästan pragmatiska språket skapar en ödesmättad känsla som höjer läsningen och för mig längre in i den sköna hyperrealitetens värld. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mitt foto
Men, VAD BETYDER DET?!