Daniel Svanberg
Gruvdamen
2016
Jakob bor sedan många år i New York, där han är vän med den framgångsrike författaren Bergdahl. När den senare tar livet av sig beger sig Jakob till Sverige, där de båda härstammar ifrån, för att nysta i historien om Bergdahl, om Jakobs pappa, och om en gast som sägs bo i de Bergslagska gruvgångarna som går under namnet Maja. Det visar sig att det finns många trådar att dra i, trådar som drar fram hemska historier från det förflutna.
Personligen har jag aldrig varit särskilt förtjust i skräckgrenren, för till skillnad från filmer, där även de mest risiga skräckfilmer kan få mig att ligga sömnlös, är det få författare som antingen har förmågan att gestalta rädsla eller att bygga upp en tillräckligt läskig intrig. Och trots att Daniel Svanbergs bok inte får det att koka i blodet på mig av rädsla sså visar det sig att han har lyckats med en otroligt välskriven och spännande skräckroman. Även om jag personligen går igång mer på en smygande känsla än en, som i detta fallet, välskriven intrig. Om man vidgar sina vyer och vågar sig på en mer symbolisk läsning kan man också se en berättelse om förlust – om hur förlusten av närstående kan få oss att fylla i luckorna i deras frånvaro med något annat.
Trots att boken får anses vara traditionellt skriven – ibland nästan på gränsen till överdrivet hantverksmässig – lyckas den hålla sig på rätt sida klyschorna, hålla sig till det enkla utan att bli banal eller förutsägbar. Berättelsen om Maja som spökar nere i Bergslagens gruvor är inget som har hållit mig vaken i skräck om nätterna, det är däremot en riktigt effektiv, välskriven och spännande roman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar