Rött uppror
2013
För en sci-fi-fantast och socialist som mig var intrigen till Röd gryning oemotståndlig: Darrow, en ung gruvarbetare på Mars, upptäcker att han och hans folk lever i en lögn: de, som såvitt de vet arbetar för att göra planeten beboelig, är egentligen förslavade och lever i ett strikt hierarkiskt samhälle där de själva befinner sig på den absoluta botten. En motståndsrörelse bildas och Darrow blir tack vare sina egenskaper värvad för att infiltrera samhällets absoluta topp, kallade "De gyllene". Mina förväntningar på boken kom emellertid på skam – Rött uppror är snarare en urban fantasy-berättelse än någon sorts visionär sci-fi-roman. Det är dock inget fel i det, där Browns berättelse saknar någon sorts djupare samhällsanalys än att visa det absurda med ett extremt klassamhälle kompenserar den med att vara otroligt spännande.
Darrow lyckas infiltrera eliten och hamnar till slut i en sorts spel på liv och död som påminner lite för mycket mycket om Hungerspelen. Där tvingas han ta ställning till hur många ägg "kampen" egentligen är värd att knäcka.
Andra halvan av boken, som utspelar sig på den här jättelika arenan, är en händelsespäckad, effektivt berättad och ruggigt våldsam action-berättelse om en ung kille som förvandlas till actionhjälte.
Browns berättarstil är inte vacker, snarare nästintill torftig, men otroligt driven och effektiv. En av de största styrkorna är de vassa dialogerna, som vanligtvis i såna här böcker brukar kännas extremt krystade. Att Darrow mot slutet blir någon sorts frälsarfigur (de har väl vänstern haft nog av?) samt det överdrivna våldet får mig att förhålla mig något tveksamt boken igenom. Trots det måste jag erkänna att den till stora delar är, vad man brukar säga, sjukt spännande. Rött uppror är ingen originell, visionär eller samhällskritisk skapelse – däremot några timmars högklassig förströelse medan vi tålmodigt väntar på den riktiga revolutionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar