Ingen höjdare

Jean-Noël Pancrazi

Berget
2012

En händelse i författarjagets barndom, då ett antal franska pojkar mördas i de Algeriska bergen under kriget mot Frankrike, sätter djupa spår. I en fragmentarisk och rörig minnesodyssée blandas den unge pojkens förvirrade känslor över ha klarat sig med den vuxna mannens bearbetande av händelsen.
Själva händelsen glöms i det allmänna medvetandet bort och blir överspelad, vilket gör den ännu viktigare för berättarjaget. Texten är en rytmiskt men ordtät och omständlig röra av minnen, berättelser och associationer som efter bokens knappa 90 sidor mynnar ut i ett stort ingenting.
Jag får några gånger känslan av att romanen skulle kunna rymma något större, en vacker vittnesbörd över det algeriska inbördeskriget, men stilen är tyngd av metaforer, semikolon och substantiv. Den lämnar ingen öppning för läsaren att ta sig in och förstå författarens associationer, vars historia man förstår är självupplevd.
Kvar blir jag med den sortens text som verkar fullständigt begriplig för den som skrivit den, men som för mig som inte besitter författarens kopplingar mellan bokens minnen och platser ter sig osammanhängande och ostrukturerad.