Dödlig läsning

Jenny Downham
Innan jag dör
2008

En 16-årig tjej som heter Tessa har leukemi och ska dö. Innan hon dör har hon ett antal grejer hon vill uppleva, och hon gör en så kallad bucketlist som hon börjar beta av – sex, droger, stöld, åka motorcykel, såna grejer. Tessa är också en helt vanlig tonårig med en barnslig tanke om att föräldrarna ska bli ihop igen, som gör uppror, har problem med vänskapsrelationer och bråkar med sin lillebror. På biblioteket där jag lånar boken är den klassad som en vuxenbok, men problemen som avhandlas tillhör den typiska tonårslitteraturens eviga teman och kan förkortas i meningen "varför är det ingen som förstår hur jag känner?!?".
Boken drivs till största delen av dialog och handling, få saker förblir osagda, klichéartade scener staplas på varandra och Downham ger sig till och med på en riktigt plågsam sexskildring. Trots allt detta händer det något i mig i mötet med Tessa, skildringen av henne triumferar bokens övriga brister och förvandlar den till en nyanserad skildring av en 16-åring gjord med värme, humor och en träffsäker berättarton. Tessa är en betraktare, och som sådan lyckas Downham skildra henne alldeles utmärkt.

Tessa är mänsklig – varken hjälte eller offer – men lyfter samtidigt tack vare sitt tillstånd vardagen till något annat, något större, något nästan sublimt. Downham skildrar fint hur hon hör fotsteg från sin lillebror i trappan, hur hon hör ljudet av varje löv som grannpojken krattar, hur varje detalj i hennes dödssjuka tillstånd lyfter från något vardagligt till något allmängiltigt. Tessa själv blir så levande att jag som läsare börjar tvivla på att hon verkligen kan dö, trots att cancern sprider sig längst boksidorna.
Svårt att tro på döden har också Tessas närmaste. Medan hon själv intar en fatalistisk syn på sin död så är hennes familj och vänner i förnekelse. De vägrar erkänna för sig själv och för andra att loppet är över; de slåss och går mot sitt livs nederlag. Det är inte förrän familj och vänner förstår att Tessas sista tid på jorden (och såklart även boken) inte handlar om döden utan om livet som de når någon slags insikt och slutar kämpa emot. Tessas bucketlist (som är en rolig idé i teorin, lite sämre att bygga en bok på) handlar mindre och mindre om vilka saker hon vill göra innan hon dör och mer om vad man kan kräva av livet egentligen. Hon börjar med att önska de stora sakerna, som kärlek och vänskap, men börjar långsamt kräva mindre och mindre. Det slutar med att Tessa i det sentimentala och alldeles hjärtskärande vackra slutet endast begär ett enda andetag till av livet.

Innan jag dör är inte en fantastisk fullträff. Den börjar som en medioker ungdomsroman men sluter sig kring vardagen och kommer till slut att omfamna hela människans existens. Fantastiskt, ändå!