Kom till skott, läs Kerstin

Kerstin Thorvall
När man skjuter arbetare

1993

Thorvalls moderna klassiker är i många delar som man brukar säga "baserad på en sann historia: titeln syftar på skotten i Ådalen 1931 och berättelsen som boken bygger på är den om Kerstin Thorvalls föräldrar. Modern, som kom från en kristen och konservativ arbetarbakgrund, träffar den karismatiske prästsonen Sigfrid med sympatier för den framväxande arbetarklassen.
De gifter sig, men sent omsider inser modern, Hilma, att hennes nya make har "problem" (han börjar med att i ett psykotiskt tillstånd förgripa sig på henne under bröllopsnatten). Hans familj har i stort sett har dumpat honom på henne – något som har underlättats av klasskillnaden dem emellan. I henne ser familjen ett sätt att säkra den framtida omvårdnaden om sonen.
Skilsmässa är självklart otänkbart, utan framför sig har Hilma nu ett liv under vilket hon försöker tygla makens utbrott och skydda deras gemensamma dotter mot honom.

En dotter föds (Kerstin själv), och Hilmas egenskaper som plikttrogen, idog och lojal, egenskaper om många av den tidens fattiga besatt, får henne att bita ihop och att försöka hålla ihop familjen trots alla svek och bedrövelser. Hon jobbar hårt, som hon är uppfostrad till, utan att gnälla eller klaga.
En taktik som för de dåtida fattiga fungerade som sätt att uthärda vardagens hårda slit, samtidigt som det innebar att det var otänkbart för många dem att ifrågasätta den rådande ordningen – att som Sigfrid prata om någon sorts arbetarrörelse eller socialism ser Hilma och hennes familj som något skamligt. Samtidigt syftar titeln När man skjuter arbetare inte bara på den episod där prästsones Sigfrid går i taket över skottet i Ådalen medan Hilma tar hand om hem och barn,  den syftar på det brott som Hilma utsätts för av sin nya familj, som hon ser som bödlar som har skjutit henne.

Även om jag upplever Thorvalls språk som delvis inkonsekvent är skildringen av Hilmas maktlöshet å ena sida och hennes pliktkänsla å andra sidan ett högklassig studie i det mänskliga psyket. Hilma är en sannolik, men djupt frustrerande, karaktär och bär vittnesmålet om kvinnans och arbetarnas otacksamma roll i ett inte så avlägset Sverige. En skildring väl värd att skjuta annat åt sidan för en stund.