Färjan
2015
Nåväl, boken handlar om en brokig skara människor som har det enda gemensamt att de ska åka på kryssning med en så kallad finlandsfärja. Persongalleriet består av unga partykillar, avdankade schlagerstjärnor, ensamma pensionärer och missförstådda tweens.
Språket är enkelt utan briljans, ibland raka motsatsen. Särskilt inledningen, vars funktion är att introducera de olika karaktärerna och deras olika problem, är full av slitna liknelser och klichéartade beskrivningar. Som ett exempel kan man ta karaktärernas frisyrer: dyker det upp en miljöpartist har hen blonderade dreadlocks; dyker det upp en äldre kvinna ska det göras klart för oss att hon har permanentat hår och så vidare. Något tröttsamt.
Slut på gnället: andra halvan av romanen, när scenen är satt och karaktärerna är introducerade, är riktigt spännande. Här fungerar Strandbergs stil otroligt effektivt och hans hopp mellan karaktärer och händelser ger boken ett driv som gör den till en riktig bladvändare. Han är inte heller rädd för att offra en hjälte eller två på spänningens altare. Helt rätt! Personligen hade jag önskat en metafysisk eller en existentiell dimension i det hela. Samtidigt står det ganska tidigt klart att den här är en roman som är ute efter andra känslor hos läsaren - stundtals är det riktigt mycket splatter!
Jag ska inte vara allt för kritiskt. Jag gillade läsningen. Färjan är stundtals riktigt spännande, ett stabilt stycke handverk från en författare som jag ändå önskar kunde ta ut svängarna på andra sätt än i sina karaktärers yxhygg.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar