torsdag 15 oktober 2015

En fena på att vara allena

Andy Weir
Ensam på Mars
Utkom som ebok 2011



Det har gått några månader sedan jag läste Andy Weirs Ensam på mars, den vetenskapstokige amerikanens debutroman som först publicerades på hans blogg. Ja, detta är numer allmän kunskap eftersom boken precis blivit storslagen film av Ridley Scott med Matt Damon i huvudrollen. Huvudpremissen är att bokens huvudperson, Mark Watney, som förmodas dö på Mars, överlever som genom ett mirakel och tvingas lita på all sin uppfinningsrikedom och sina kunskaper i naturvetenskap för att överleva. Tänk McGyver blandat med Robinson Crusoe.

Boken är ett spännande och effektivt rymdäventyr som växlar mellan två berättarsätt. Ett drivet läge med intrig och spänning, där Watneys överlevnad och jordens allt större hänförelse av den ensamma mannen skickligt tar läsaren framåt i berättelsen. Det andra läget är de lite mer träiga partierna där Weir använt sina kunskaper i naturvetenskap för att bygga trovärdigt teoretiska experiment. Visst, det är imponerande med en roman som försöker sig på någon sorts absolut trovärdighet. Å andra sidan, är det verkligen något att eftersträva? Vill man att vetenskaplighet går före dramaturgi, före skapandet av stor konst eller åtminstone skapandet av en bra roman? Det är en balansgångför alla som skriver science fiction.

De stycken man som läsare anser vara tröga och väl teoretiska går förvisso att skumma över, det är inget större problem. Ett stort problem är däremot bokens totala avsaknad av djup och mening. Alla som har läst Harry Martinsons Aniara förstår vad jag menar när jag säger att Ensam på mars är någon av an anti-aniara. Watney reflekterar aldrig över att vara den ensammaste människan någonsin, det finns ingen existentialisk, metafysisk eller ens den minsta lilla antydan till någon sorts spirituell tanke i Watneys hjärna. Såväl romanen som den strandade astronauten är hopplöst medvetna om var de är på väg. Det är förvisso både en svaghet och en styrka, och i det närmaste att likna vid någon av Jules Vernes böcker.

Jag gillar trots mina invändningar Ensam på Mars, tack vare dess nästan unika blandning av humor, vetenskap och spänning som tillsammans trots allt fungerar som ett fungerande romanbygge. Och så är det såklart svårt att motstå ett svulstigt rymdäventyr. McGyver på mars, naturvetenskapliga gymnasieprogram tackar världen runt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mitt foto
Men, VAD BETYDER DET?!