torsdag 20 augusti 2015

Nobel-Paris

Patrick Modiano
Nätternas gräs / L'herbe des nuits
Utkom 2012

Via en dagbok nystar en man upp sitt förflutna: sina promenader på Paris gator och umgänget med ett gäng skumma figurer och en enigmatisk kvinna. Låter det bekant? Ja, det är väl ingen nyskapande historia nobelpristagaren Patrick Modiano använder för få göra det han egentligen vill, att via en tät och drömsk språkdräkt måla upp en nostalgisk bild av svunna parisiska gator och hotell.

Bakgrundshistorien, en kärlekshistoria och en anknytande berättelse om kriminalitet och bedrägeri, är väl i ärlighetens namn något luddigm men väl maskerad som bokens berättares hopplösa kamp för att återskapa en dagboks redan nedslipade minnen. Ett berättargrepp som jag för övrigt inte köper rakt av; långa och invecklade dialoger verkar berättaren till exempel minnas med särskilt skärpa, medan basala händelser som tid och plats – vilka man hade kunnat tänka sig ryms i en dagbok – har gått honom förbi.

Nätternas gräs är givetvis en äldre mans perversioner över den flydda ungdomens sexeskapader och ett kringflackande flanörliv i Paris. Men inte bara, utan också en melankolisk, vacker och välskriven drömepisod. Mardrömslik, däremot, är antalet referenser till gator och platser i Paris. Modiano verkar ha en nästan manisk tilltro till lokalsinnets konst. Den delar vi inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mitt foto
Men, VAD BETYDER DET?!