onsdag 26 augusti 2015

Säg det som Tommy Nilsson

Dave Nicholls
En dag / One day
Utkom 2009



Flicka möter pojke, tycke uppstår, de skiljs och så följer en 20 år lång väntan på att de till sist ska få ihop det. Ungefär så förutsägbar är dramaturgin som ligger till grunden för storsäljaren En dag av britten David Nicholls. Dexter och Em – den föga originella kombinationen av strulig kille och duktig flicka – ligger med varandra en examensnatt 1988; de skiljs åt och under de kommande 20 åren får vi, på samma datum, följa deras förehavanden. Ibland är de tillsammans, ibland åtskilda, men det finns egentligen ingen tvekan om vilket håll historien kommer att gå – vilket heller inte är poängen. Det spelar alltså egentligen ingen roll om Em och Dexter till slut blir lyckliga i alla sina dagar, boken handlar om hur de isåfall når dit.

Särskilt Em är en ovanligt intressant romanfigur, hon framstår som en levande person av kött och blod vars personlighet dessutom utvecklas och förfinas under romanens gång. Hon har dessutom ett ett sätt att se på världen och andra människor som jag inte kan beskriva som annat än "pregnant" – det finns en social mogenhet hos Ems sätt att tolka världen som är svårt att bli annat än hänförd inför. Som exempel har hon ett sätt att se patriarkala mönster som man mycket sällan ser skildras av manliga författare.

På den negativa sidan finns det saker som romanens form hade kunnat fånga bättre. Hur samhället runt Em och Dexter förändras, hur deras inre förändras, deras sätt att se på varandra. Men En dag håller sig på rätt sida det komplexa för att fokusera fullt ut på mänskliga relationer – och gör det bra!

Romanen är lättläst, men när jag slår igen den lämnar jag den inte med den känsla man har efter att ha slukat en låda glass. Nicholls har lyckats skriva en bestseller som håller sig inom ett väldigt skört område precis mellan banalt och pretentiöst. Han skapar en känsla av tid och rum, av förgänglighet, av att summan är större än delarna, och för en en gångs skull är det en känsla jag kan gilla. Det är bara att gratulera författaren till att ha fått ett hårt hjärta som mitt att bli en smula sentimentalt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Mitt foto
Men, VAD BETYDER DET?!