Främling, vad döljer du för mig, i dina mörka ögon?

Howard Philips Lovecraft
Skuggan över Innsmouth/The shadow over Innsmouth
Utkom 1936

Det är ju med visst motstånd man ger sig i kast med Lovecraft. Inte bara på grund av att han var ärkerazist - han är även känd för att vara en rätt medelmåttig författare. (Kallade tidigare Lovecraft för ärkenazist, men eftersom han senare tog avstånd från Hitler slipper han det epitetet händanefter.)

En författares ideologiska hemvist behöver ju inte vara något som står i vägen för dennes alster, men i Lovecrafts berättelser och noveller är den svår att bortse från då de ofta handlar om hotet från något motbjudande och okänt som på ett eller annat sätt ska ta över samhället. I fallet med Skuggan över Innsmouth är det ett antal fiskliknande varelser (liknande Lovecrafts Cthulhu-myt) som lever vid sidan om och beblandar sig med ordsbefolkningen. Det senare leder till att invånarna i den lilla staden Innsmouth blir mer och mer avskyvärda och motbjudande för utomstående.

Det hela påminner mig lite om de nutida rasisternas konspirationsteori om Eurabia som i väldigt grova drag går ut på att världens muslimer, genom att försöka sig, långsamt tar över Europa. Å andra sidan är temat om "det stora hotet" väldigt vanligt framför allt inom sci-fi och fantasylitteraturer. Det finns emellertid olika sätt att ta tillvara detta "hot": i Locvecrafts berättelser bemöts det med fasa och avsky, i mer filantropiska alster, som t.ex Star Trek, möts det okända med nyfikenhet, respekt och vördnad.

Jag är ändå ganska road över bokens tematik: fiskmänniskorna som kommer upp ur djupet och beblandar sig med befolkningen, konspirationen, de vita platserna på mänsklighetens karta osv.
Så var det det här med språket. Man är inte lika road över Lovecrafts sätt att förmedla sin huvudpersons skräckupplevelse. Berättelsen är egentligen ganska förutsägbar, och många av beskrivningarna är mest varianter på adjektivet hemskt. Det är otroligt högtravande. Samtidigt är det något med i jagberättarens lite naiva ton som påminner mig om Jules Verne och rekorderliga äventyr. Den unge mannens redogörelse över några de hemska dagar i staden Innmouth har ändå något ungdomligt uppiggande över sig i all sin unkenhet. Kan det vara för att man, till skillnad från Lovecraft, älskar alla de där knäppa monstren?