Inte direkt en diss-topi men nästan

Aldous Huxley
Du sköna nya värld / Brave New World
Utkom 1932

O, wonder!
How many goodly creatures are there here!
How beauteous mankind is! O brave new world,
That has such people in't!

Ovanstående citat kommer från Shakespares The Tempest och citeras av flitigt John, en "vilde" som levt utanför det moderna samhället som hundratals år i framtiden utvecklats på ett makalöst sätt. Men nu har han blivit räddad - som son till en "civiliserad" kvinna som glömts kvar i den primitiva världen får han träda in i den nya världen.
Men det är ingen fantastisk ny värld han har kommit till. Han har kommit till det perfekta klassamhället, där de olika klasserna accepterar sin lott i livet därför att de är vetenskapligt födda och uppfostrade till det. Han har kommit till en värld där stabilitet satts framför sanning, lycka satts framför autencitet, där den bakfyllefria drogen Soma ersatt tänkande och där mänsklighetens överlevande satts framför personliga drömmar. Och där finns framför allt inte plats för Shakespeare.

Huxleys framtida totalitära stat kan man kalla en vetenskapens förlängning av propagandan. För där propagandan tidigare med alla medel försökt få en grupp slavar att älska sin träldom har samhället i Du sköna nya värld använt vetenskapen till att skapa en hel generation lyckliga slavar. Människorna föds upp på mekanisk väg och indoktrineras i olika grad beroende på vilken typ av människa det är och vad denne förväntas sysselsätta sig med. Det är oundvikligt att jämföra Du sköna nya värld med Karin Boys Kallocain (utkom 1940) och Orwells Nineteen Eighy-Four (1949). Som dystopier tycker jag de senare är mer skrämmande eftersom de är mer trovärdiga. I Du sköna nya världs framtid är det en enormt utvecklad teknologi som är hotet, den stora massan lever lyckliga och i okunskap om sin egen ofrihet. Det är en väldigt avlägsen framtid. Kallocain och Nineteen Eighy-Four handlar mer om människornas egna rädsla, hur vi förråder och anger varandra i rädsla för att själva bli påkomna. Hellre hjärntvättad av en maskins iskalla precision än förråd av en medmänniskas rädsla.

Och vilden, ja han tar livet av sig. Han kan inte leva i sin primitiva värld med kunskapen om världen utanför, men han kan heller inte leva i den civiliserade världen utan att ha blivit uppfödd till att fungera i den; den är inte gjord för känslor, moral eller ifrågasättande. Huxley själv diskuterar i ett förord 15 år senare om att han skulle ha gett vilden ett tredje alternativ. I boken väljer vilden, enligt Huxley, mellan att leva i vanvett eller galenskap. Men med de 15 åren i bagaget menar Huxlet att ett liv i sunt förnuft inte är otänkbart, och skriver att boken hade kommit att besitta en "filosofisk helhet" om detta tredje alternativ hade skrivits med. Men jag vet inte om jag håller med om det. Om Huxley nu ville skriva en bok om framtiden, om hur vetenskapens ultimata konsekvenser i händerna på en totalitär stat skulle se ut, så måste ju det tragiska slutet också vara den strängaste varningen till samtiden att "titta här, vilka fasansfulla konsekvenser vårt handlande kan få".

Överlag är Du sköna nya värld ändå en förfriskande lättsint roman, om teknologins yttersta konsekvenser och vad det är att vara människa.