Förvillelser
Utkom 1895
Det är vår. Tomas Weber är en ung medicinstuderade av
borgerlig börd som istället för att fortsätta sina studier fördriver sin tid
med att fika, supa och flanera. Tomas gillar också flickor; han gillar sedan länge Märta, men nu också den unga kvinna som en dag står bakom disken
och hjälper honom att köpa ett par nya röda handskar. När våren och sommaren
börjar lida mot sitt slut har Tomas lyckats förföra båda kvinnorna. Men han har
även gjort av med sina (läs: sin pappas) pengar och blivit tvungen att förfalska underskrifter
för att ha råd med sitt vidlyftiga leverne. När hösten kommer har Tomas livsleda och
meningslösa liv kommit i fatt honom: han har förbrukat sitt förtroende hos de
två unga kvinnorna och han är rädd för att hans bedrägeri börjar komma ifatt
honom. Den enda utvägen verkar vara att medelst skjutvapen göra slut på den
bedrövliga tillvaron en gång för alla.
Förvillelser är på flera sätt en ganska typisk fin de siècle-roman:
det handlar om den unga mannen i storstaden, om den promiskusiösa flanören som ansvarslöst och utan moral lever för
dagen på stadens kaféer och krogar. Miljön
är som vanligt när det gäller Söderberg det vackra Sekelskiftsstockholm, med
sina många numera försvunna byggnader och inrättningar. Många framhäver just skildringarna av Stockholm som en av Söderbergs främsta kvalitéer som författare, men för mig som i stort sett är illiterat vad gäller byggnader och vägar kunde ett 120 år gammalt Stockholm lika gärna vara Prag eller Helsingfors. Något jag däremot tycker han är duktig på är att använda sina platsskildringar för att ge en extra dimension till romanfigurernas förehavanden.
Även om Söderberg sedan tidigare ett relativt välkänt namn i Stockholm som journalist och kritiker, blev Förvillelser hans debut som författare. Romanen är lika stilsäker som sina mer välkända efterföljare (som Den allvarsamma leken och Doktor Glas), men bygger inte lika starkt på utforskandet av en moralfilosofisk idé. För en dåtida läsare var berättelsen däremot starkt provokativ och omoralisk. I en känd recension i Aftonbladet kallade kritikern Harald Molander boken för "grislitteratur". Även om många kritiker ansåg att romanen var omoralisk fick den också beröm från många håll, något som ofta glöms bort när man refererar till debatten den gav upphov till. Söderberg själv ville skriva en modern skildring av det samtida Stockholmslivet, och ansåg att det konstnärliga inte skulle väja för svåra ämnen. Det är givetvis så att var tid har sina moraliska tabun, och det skulle vara intressant att se vad som skulle få recensenter och läsare att kalla en roman omoralisk idag när sadistisk porr och lika sadistiska mord toppar boklådornas försäljningslistor.
Jag kan se flera anledningar till varför man skulle läsa Förvillelser. Man kan läsa den som ett historiskt inlägg i den sedlighetsdebatt som i Söderbergs samtid pågått något årtionde (och som till exempel fått Strindberg åtalad för Giftas). Man kan läsa den som det frö som kom att gro och slutligen blomma ut till ett ännu mer lysande författarskap. Eller så läser man den som den är, en skickligt skriven bok om en förvirrad ung man som ger sig ut i livet och finner det vara en besvikelse. Och det kan vi väl än idag gott och väl relatera till?
Även om Söderberg sedan tidigare ett relativt välkänt namn i Stockholm som journalist och kritiker, blev Förvillelser hans debut som författare. Romanen är lika stilsäker som sina mer välkända efterföljare (som Den allvarsamma leken och Doktor Glas), men bygger inte lika starkt på utforskandet av en moralfilosofisk idé. För en dåtida läsare var berättelsen däremot starkt provokativ och omoralisk. I en känd recension i Aftonbladet kallade kritikern Harald Molander boken för "grislitteratur". Även om många kritiker ansåg att romanen var omoralisk fick den också beröm från många håll, något som ofta glöms bort när man refererar till debatten den gav upphov till. Söderberg själv ville skriva en modern skildring av det samtida Stockholmslivet, och ansåg att det konstnärliga inte skulle väja för svåra ämnen. Det är givetvis så att var tid har sina moraliska tabun, och det skulle vara intressant att se vad som skulle få recensenter och läsare att kalla en roman omoralisk idag när sadistisk porr och lika sadistiska mord toppar boklådornas försäljningslistor.
Jag kan se flera anledningar till varför man skulle läsa Förvillelser. Man kan läsa den som ett historiskt inlägg i den sedlighetsdebatt som i Söderbergs samtid pågått något årtionde (och som till exempel fått Strindberg åtalad för Giftas). Man kan läsa den som det frö som kom att gro och slutligen blomma ut till ett ännu mer lysande författarskap. Eller så läser man den som den är, en skickligt skriven bok om en förvirrad ung man som ger sig ut i livet och finner det vara en besvikelse. Och det kan vi väl än idag gott och väl relatera till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar