Dags att ansöka om Roth-avdrag

Philip Roth
Lustans professor / The Prefessor of Desire
1977


För någon vecka sedan lades Philip Roths - min första bekantskap med dennes författarskap - Lustans professor till handlingarna. Tror jag, för av denna roman syns nu inte ett spår; vare sig i den provisoriska bokhyllan, som i stort sett är en hög böcker bredvid sängen, ej heller i väskor, påsar eller i tamburer står den att finna. Lustigt nog hade jag nästan hunnit glömma att jag läst något över huvud taget. Låt oss utgå från att jag trots allt har det. I så fall erinrar jag mig att romanen förde fram jagberättaren Davis Kapesh historia som på klassisk amerikanskt manér växlade mellan sexuella äventyr och pretentiösa universitetsmiljöer, och ett berättarjag som slets mellan lust och moral. Just berättarjagets dragning mellan lusten och moralen, något som väl ändå får sägas utgjorde en kärna i romanen, är något som inom romankonsten ofta tematiseras och som just därför kräver extra finkänslighet, eller, om man så vill, djup. Dessa ingredienser bidrog Roth inte med i detta fall - istället hankade hans karaktärer sig fram mot ett klimax som var både väntat och intetsägande - nämligen den att lusten övervinner förnuftet.
I vissa läger anses Roth som en provokatör, och hans litteratur har bland annat blivit beskylld för att vara både antifeministisk och antisemitisk. (Medan vissa bara väljer att kalla den postmodern.) Tilläggas bör även att Philip Roth tillhör en av dessa flerfaldigt prisbelönta populärkulturella författare som står på bookmakernas listor när det är dags att tippa nobelprisvinnare. Huruvida denna förkunskap grumlat min läsning och skapat orimliga förväntningar en smula är dock svårt att spekulera över, kontexten alltid svår att överbrygga vare sig det handlar om författaren eller läsaren.
Trots att jag egentligen gillar den sortens karaktärer som romanen framställer, ambivalena och dynamiska, varken onda eller goda, samt den sortens lätt lediga form som romanen framförs i finner jag alltså mig själv hopplöst oinspirerad av denna roman; men kanske, tänker jag, är det dylikt som de svordoms- och sexcensurerade invånarna i det stora landet i väst blir provocerade över och inspirerade av. Vi lever trots allt på olika sidor Atlanten, och kanske är det symptomatisk att när David hänger sig allra mest åt sin synd är det med en bystig och blond svensk student i London. Smakfullt? Nej. Provocerande? Nej.