I Oksanens våld

Sofie Oksanen
Utrensning/Puhdistus
Utkom 2008

En äldre estnisk dam vid namn Aliide Truu jagar en vämjelig spyfluga som med sin parasitliknande avföring hotar att förstöra Aliides inläggningar och syltningar.
Så börjar Sofi Oksanens prisbelönade roman Utrensning, i vilken vi får följa den vidriga flugan, - åtminstone som stark symbol för ondska, förakt och smitta - genom en personlig tragedi som utspelar sig i ett av förtrycket präglat land.
En dag, inte långt efter Sovjetunionens fall, får Aliide besök av en medfaren flicka med rysk brytning. Flickan heter Zara, och är ett trafficking-offer på rymmen. Långsamt inleds en katt och råtta-lek mellan de båda som kommer att vara romanen ut. Som läsare kastas vi skickligt och närmast obemärkt mellan de båda kvinnornas perspektiv, och det outtalade i deras tankar är något vi kommer få färglagt under läsandets gång. Eftersom romanen efterhand ger oss mer och mer information om de båda kvinnornas förflutna är det inte bara tredjepersonsberättarens perspektiv som förändras, utan även vårt eget. Flickan för med sig ett obehag, en för länge sedan högst påtaglig rädsla, som snabbt gör oss beredda på att det inte bara är i flickan som mörket bor.

"[F]lickans rädsla var så tydlig att Aliide plötsligt kände den inom sig själv. Gode Gud, att hennes kropp mindes den, mindes den så väl /.../ nu när en främmande flicka befann sig i hennes kök och spred ut sin nakna rädsla över vaxduken kunde hon inte torka bort den som hon borde ha gjort , i stället lät hon den slinka in mellan tapeten och den gamla klistret i gliporna som fanns kvar efter gömda och senare förstörda fotografier. Rädslan slog sig ner som i ett välbekant hus."

Vi förstår tidigt att de båda kvinnorna bär på mycket rädsla och skuld. Men det finns också en handlingskraft hos dem, och jag tycker att en intressant fundering är om denna handlingskraft är sprungen ur just rädslan eller något helt annat (mod, kärlek, envishet, hat). Vad är motiven till de brott som Aliide och Zara begår, och i hur stor grad är omständigheterna ansvariga för dessa brott?

Den tillbakablick som tar avstamp i kvinnornas möte och som förutsätter både flugan och deras rädsla handlar om Aliide Truu, som lever i en estnisk by när ryssarna ockuperar Estland under andra världskriget. Aliides föräldrar "försvinner" medan hon själv och hennes syster Ingel tar över jordbruket tillsammans med bonden, tillika Ingels fästman, Hans. Vad de andra inte vet är att Aliide är djupt förälskad i Hans. Hans är estnisk nationalist och råkar snart så illa ut att systrarna tvingas gömma honom. I och med Hans försvinnande blir Aliide och Ingel snart torterade under hemska former, vilket leder till att Aliide gifter sig med Martin, en renlärig kommunist, för att känna sig trygg.

Senare sviker Aliide Ingel, som blir deporterad, för att rädda livet på sig själv och Hans. Under några år utspelar sig här ett triangeldrama där Aliide, smärtsamt naiv, är övertygad om att Hans, som är gömd i ett loft på vinden, ska förälska sig i henne och att de ska rymma till Tallin tillsammans, medan hennes fästman Martin, som ironiskt nog jobbar för den sovjetiska underrättelsetjänsten, inte har någon aning om det hela. Triangeldramat slutar, som sig bör, tragiskt och Aliide framlider sitt liv på gården fram till dess att Estland återfår sin frihet i början på 1900-talet. Där och då stöter hon på Zara, vars förhoppningar om en bättre tillvaro i väst slutar som utnyttjad och prostituerad sexslav. Med sig har hon ett fotografi från sin farmor, som visar sig ha en känslig och osannolik koppling till Aliide själv.

Jag blir imponerad över hur skickligt Oksanen berättar historien. Inte bara hur hon i precis rätt ögonblick byter mellan de parallella tidsskeendena, utan också hur hon lyckas knyta ihop de olika historierna genom att låta nutid och dåtid mötas i berättelsens knytpunkt - det hus där Aliide genomlever sitt öde. Imponerande är också hur Oksanen genom att berätta den lilla historien också lyckas berätta den stora, om ett lands förtryck och de mekanismer som ger upphov till rädsla, hat och svek. I bokens slutskede möts för övrigt det lilla och det stora i de KGB-protokoll som skildrar några av romanfigurernas förehavanden genom skrivelser från några av den mängd informatörer och agenter som under Sovjettiden arbetade för staten.

Oksanens penna vet precis vad den håller på med. Många gånger lurar den oss läsare och tvingar oss stanna kvar extra länge vid en passage - för att till exempel ingående beskriva Aliides inläggningar eller spyflugans irrfärder - , medan vi vid andra tillfäller knappt förstår vad som händer - som till exempel när Aliide och Ingel blir intagna på förhör hos säkerhetspolisen. Läsaren är klart i Oksanens våld, och fortsätter så att vara även efter sista sidan slås ihop.