Den svarta boken (Kara Kitap)
-1990
Pamuks genombrottsroman den svarta boken utspelar sig på ett pamukskt långsamt vis krystandes mellan tunga snöflingor och flanerande karaktärer.Intrigen bygger på advokaten Galips jakt på sin försvunna fru, och medan ett halvdant detektivarbete pågår i ett Istanbul i ständig dvala hinner läsaren gång på gäng från intrigen förirra sig för att istället fastna någon av bokens hundra passager, sidospår och historier. Likt rumänen Mircea Cartarescu är Pamuk en fantastiskt historieberättare, och de fascinerande historierna flödar över av
persiska prinsar, neurotiska hufurister, plågade skyltdocksmakare, vidskepliga bödlar, hav, berg och mitt i allt en cadillac på botten av sundet bosporen. Varvat medintrigen, som efter hand mer och mer rasar sönder i någon sorts Kafkalikande drömvärld, består varannat kapitel av en kolumn.
Kulumnen presenterar ett mycket annorlunde författargrepp, och är ett för mig välkommet metafiktionärt grepp: skriven av Galips legandariska Farbror Celâl - känd som Kolumnisten Calâl blir han också trots sin frånvaro av av bokens huvudkaraktärer
- som i dessa över ett tiotal sidor kåserar över de mest udda ämnen utan att störa händelerna inblandade i intrigen.
Konspirationteorierna är många, och romanens andra halva består i stort sett av ett enda långt letande efter hemliga tecken och kodade meddelanden; gång på gång slås vi av hur lättpåverkat människans sinne ter sig. Samtidigt som Galip brottas med Celâls krönikor kommer han att efter hand att mer och mer identifiera sig med farbrodern. Kanske till och med för mycket.
Pamuk är en författare för oss svindlande drömmare, liksom han är en författare för oss som vill känna oss smarta. Eller rättare sagt, han är en författare för oss som vill känna oss smarta efter ha stängt igen boken. Den svarta boken
är nämligen som en David Lynch-film: ledtrådarna finns där - blinkande i neonbokstäver - men trots det får man som läsare aldrig ihop pusslet, någon som jag personligen finner frustrerande.
Pamuk är såklart nästan löjligt lärd; boken kräver författaren på en stor portion tålamod. En av romanens styrkor, men också en av dess nackdelar. Om det inte vore för att ett slut faktiskt existerade, där Pamuk återigen chockar med öväntade berättargrepp, är detta en bok som hade kunnat fortsätta i ytterligare 1000-tals sidor, från pärm till pärm, och jag lovar att när jag slagit ihop bokenför sista gången och slöt ögonen hade han redan snärjt ihop mina drömmar med bokens, och där försätter den - från historia
till historia - i evighet.
Uppehållet från bloggen varade nästan året ut. Här följer dock några av de böcker som avverkats fram till dags dato:
Khaled Hosseini Flyga drake
Göran Persson Min väg, mina val
David Almond Kits Wilderness, Skellig och Heaven eyes
Karin Boye Kallocain
George Orwell 1984
Goethe Den unge Werthers lidanden
m.m.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar