Tidig Titanic.

Gerhart Hauptmann
Atlantis
- 1912

Hauptmann, som erhöll nobelpriset på året för denna romans utgivning i tyskland, var kanske mest känd som dramatiker. Den trendkänslige tysken hann också företräda naturalismen och symbolismen. Haputmann hyste även intresse för naturvetenskap, historia och filosofi, något som i romanen Atlantis gör sig väl påminnt. Fredrik von Kammacher, en ung talangfull läkare, lämnar sin psykiskt sjuka fru och sina välbesörjda barn när han får reda på att den unga dansörskan Ingrid Hallström är på väg med båt över atlanten. Berusad av tanken på att spendera veckor tillsammans på atlanten med den kvinna som sedan länge förhäxat läkarens sinnen beger han sig rask till Storbritannien för att genskjuta ångbåten "Roland". Väl till sjöss målar Hauptmann skickligt upp ett litet samhälle i miniatyr, ett klassamhälle vars befängdhet inte minst skildras när "Roland" till sist förliser mitt i atlanten. En skrämmande detalj av detta skepps undergång är att en skepp vid namn Titanic blott månader efter Atlantis utgivning gick under på samma hav. Scenerna då skeppet sjunker är romanens starkaste, för när romanens lätt återhållsamma berättarjag skilrar olyckans omständigheter blottas människornas sanna jag som den kalla och opportuniska varelse hon är. Skeppets undergång markerar väl även undergången för den unga Fredrik, och för den värld full av paradoxer och självbedrägeri han levt i. Boken rör sig runt inom litteraturen välkända teman som frågan om identitét, öde, liv och död. Lyckligt nog får Fredrik under romanens gång umgås med en rad konstnärer, dansare, enarmade varitémän, bildhuggare och musiker. I vanliga fall en pretention som för mig enbart räcker för högsta betyg. Kanske är det utgåvan - min är utgiven på 20 talet - men denna roman äger inte den sorts tidlöshet som ofta utmärker den riktigt största litteraturen. Tur då för Herr Hauptmann att hans största gåva till mänsligheten blev hans dramer.